Under tiden vi var på Gotland förhandlade min pappa med socialtjänsten för att försöka hitta en lösning. Man kom överens med Lena Bergström, enhetschef för mottagning och utredningsgruppen, att om jag återvände med Benjamin skulle socialtjänsten upphäva LVU-beslutet, som de påstod att Anna-Lena hade godkänt. Med dessa ord som säkerhet flög jag och Benjamin till Stockholm där mina föräldrar hämtade oss.
Jag återvände för Benjamins skull, för att han skulle få träffa sin mamma och det sociala nätverk som fanns runt omkring honom.
Men nu blev det inte som socialtjänsten hade lovat. Det var bara ett knep från deras sida att med lögner få mig att återvända. Anna-Lena erkände senare i en rättegång:
”Socialen lurade hem Patric och det var bra, för då fick jag Benjamin.”
Under tiden vi var iväg pågick den rättsliga processen, ett normalt förfarande vid ett LVU, som jag då inte visste om. När jag inte var med vid förhandlingarna fick Anna-Lena ensam vårdnad.
Om jag inte rest iväg med Benjamin och varit närvarande vid förhandlingarna, hade det påverkat utgången? Hur jag än hade gjort hade jag förlorat vårdnaden. Om jag infunnit mig i rätten och inte talat om var Benjamin befann sig hade jag med all säkerhet anklagats för kidnappning. Om socialtjänsten tagit Benjamin och placerat honom på ett skyddat boende för utsatta kvinnor skulle det mycket till för att jag skulle få vårdnaden. De hade redan bestämt utgången.
Jag har upprepade gånger frågat och aldrig fått något svar vad LVU-beslutet grundade sig på, mer än Anna-Lenas påståenden att jag var en nerknarkad alkoholist och de andra två anmälningarna. Till grund för beslutet fanns socialtjänstens interna journalanteckningar som nästan uteslutet var skrivna av Sarina Boman, som aldrig varit hemma hos mig och bara träffat mig en gång på trappan dagen de tog LVU-beslutet. Som icke vårdnadshavare hade jag inte rätt att ta del av beslutsunderlaget, det hade bara vårdnadshavaren. Senare fick jag via åklagare ut anteckningarna och det var verkligen interna anteckningar i dess rätta bemärkelse. Det fanns varken substans eller analys i materialet, däremot en telefonlista och noteringar om vilka personer man talat med.
Om socialtjänsten inte tagit LVU-beslutet hade de inte kunnat backa upp Anna-Lenas historia och sitt eget ställningstagande. Beslutet var en taktisk manöver för att Anna-Lena skulle få ensam vårdnad. Det framkom rätt snart att beslutet inte skulle hålla i en slutförhandling i tingsrätten. Då drog man till med ännu värre anklagelser.
Varför gjorde Anna-Lena så här? Att det berodde på hennes moderskärlek till ett barn, som hon nästan inte velat träffa, var knappast motivet. Vad hade hon för dold agenda?
När hon senare ringde till en tidigare ingift person i släkten och uppmanade honom att också ”sätta dit klanen Knutson som hon hade gjort” med sitt barn, agerade hon inte med Benjamins bästa för ögonen. Det handlade om en personlig hämnd, pengar och avundsjuka.
Det gjordes en överenskommelse som innebar att jag skulle träffa Benjamin varannan helg och fyra datum fastställdes under sommaren och hösten 2006. Jag hade Benjamin en vecka innan jag lämnade honom till hans mamma.
En kväll den här veckan beställde han sin favoritmat, inbakad lax i ugnen. Vi skulle äta framför tv:n och samtidigt titta på ett program tillsammans. När maten var klar ropade jag på honom.
”Kommer, men jag ska bara kolla myrorna.”
Varje sommar kom det in små svartmyror i köket som han visste att jag inte tyckte om.
”Vet du”, sade han när han kom in i vardagsrummet. ”Jag fick 12 stycken.”
”Vad menar du?”
”Jag slog till 12 stycken.”
När vi ätit gick jag ut i köket med disken och där på golvet låg
12 döda myror.
Den här händelsen kom jag så väl ihåg och använde den som ett argument när man senare i en tingsrättsförhandling påstod att Benjamin inte kunde räkna, bara rabbelräkna. Dessutom ville man få honom att framstå som ointelligent, vilket var helt fel. Det påstods att han bara kunde rabbla siffror men saknade verklig antalsuppfattning. Om han nu inte förstod antalet i siffror, hur kunde han då säga att han slog 12 myror och det låg 12 myror på köksgolvet?

Kapitel 7